Bild 1 
Bild 2 
Bild 3El-system för Rälsspikarnas bana ”Längsevägga Järnvägar” LVJ
Tanken med el-systemet på Rälsspikarnas nya stationära bana kom fram från önskemål att man skulle kunna köra samtliga på marknaden förekommande el-system. Vidare skulle man kunna köra rullande material från både 3-rälstillverkare (Märklin) och 2-rälstillverkare (övriga fabrikat). Detta låter omöjligt vid första tanken. Dock är begränsningen att man inte kan köra olika el-system samtidigt utan man väljer ett av systemen t.ex. 3-räls Märklin, sätter på rullande material och kör. Vid nästa körtillfälle vill man kanske köra 2-räls likström osv. I forsättningen kallar vi rälstyp (2 eller 3-räls) i kombination med strömsystem för drivsystem.
Vidare bestämdes tidigt att valet av räls måste vara Märklins K-räls. Först pga föreningens tidigare modulbana som var uppbyggd av Märklins K-räls. Här behölls de flesta av modulerna, samtidigt som nya byggdes. (Dock är den nya banan inte transportabel i moduler.)
Men dels också av att Märklins K-räls är det enda rälssystem som klarar både 2- och 3-rälsdrift.
I ursprungsmodulbanan fanns också möjlighet att köra både 3-räls och 2-räls-system. Man var då tvungen att isolera samtliga växlar från sina räler för att kunna köra 2-räls liksom i den nuvarande stationära banan. Tyvärr går det inte att använda korsningsväxlar då dessa praktiskt taget är omöjliga att isolera rälerna från varandra.
Bild 1 Bild 2 Bild 3
För att skifta mellan olika drivsystem finns en s.k. systemnyckel (en för varje driv-system) som man pluggar in i en kontakt, se bild 1 och 2. Denna systemnyckel består i praktiken av en 25-polig D-subkontakt som med hjälp av ett antal byglar får olika reläer i den s.k. centralenheten (se bild 3) att koppla om till önskat drivsystem. Se nedanstående tabell för möjliga drivsystem. Dock används bara 5 av de listade systemen.
2-räls analog likström Fleischmann, Roco, Piko mfl
2-räls digital DCC Fleischmann, Roco, Piko mfl
2-räls digital Motorola möjligt i systemet, men saknar verklighet
2-räls analog växelström möjligt i systemet, men saknar verklighet
3-räls analog likström finns entusiaster som använder systemet
3-räls analog växelström Endast Märklin
3-räls digital DCC möjligt i systemet, men saknar verklighet
3-räls digital Motorola Märklin
Banan är indelad i 6st block, se nedanstående tabell och bild 4. Vid varje blockgräns är både mittledare och den ena rälen isolerad (den s.k. strömförande rälen vid 2-rälsdrift). Den andra rälen är gemensam runt hela banan. Vid 3-rälsdrift är båda rälerna kortslutna till varandra via reläer i centralenheten.
Bild 4Innerspår huvudlinjen
Ytterspår huvudlinjen
Stationsområde Spikeboda
Stationsområde Rälsvalla
Stationsområde Rallarudden
Stationsområde Avkroken
Det finns 6st analoga köraggregat (se bild 5) längs banan, se nedanstående tabell. Dessa kan ge ut antingen växelspänning eller likspänning beroende på vilken systemnyckel som sitter i. Vidare finns 6st körhandtag som endast används vid digitaldrift (3-räls Märklin Motorola). Mer om detta senare. Det finns även ett ROCO digitalsystem, dock bara med 1st körhandtag. Detta är mer till för provkörningar, ej trafik som ju kräver fler körhandtag.
Bild 5A Spikeboda stationsområde
B vid centralenhet
C vid centralenhet
D Rälsvalla stationsområde
E Rallaruddens stationsområde
F Avkrokens stationsområde
Vid varje köraggregat sitter en knappsats (se bild 6) för val av köraggregat vid analogdrift. Denna knappsats väljer ut ett av de sex aggregaten som ska styra det aktuella spårområdet (blocket). Normalt sett är VKA för ex Spikeboda stationsområde ställd på A, eftersom köraggregat A fysiskt sett är närmast. Motsvarande är VKA för Rälsvalla stationsområde ställd på D eftersom köraggregat D fysiskt är närmast. Om vi nu exempelvis ställer samtliga VKA på E, kan vi med köraggregatet vid Rallarudden, köra ett tåg runt hela banan. Om vi inte gjort detta, hade vi behövt gå runt banan och köra tåget med respektive blocks köraggregat. Praktiskt vid provkörningar, men även då man vill ta över ett tåg från en station till en annan.
Bild 6 
Bild 7
Vid varje stationsområde sitter en kontrollpanel med en stilistisk spårplan (se bild 7). På denna panel sitter ett antal omkopplare för att bryta strömmen för respektive spår. Detta är nödvändigt när man kör analogt. Samtliga dessa strömbrytare ska vid digitaldrift stå i läge på.
Föreningen har under en längre tid funderat på att digitalisera driften av loken. Vid körkvällar har man hittills varit tvungen att tänka på att varje analog körtrafo endast bör köra ett lok i taget. Om två lok står på samma elektriska rälsavsnitt, kör ju båda loken. Därför är banan indelad i 6st olika block som tidigare beskrivits. Vidare har varje spår på stationsområdena en strömbrytare som kopplar bort strömmen för det aktuella spåret. Detta blir mycket att hålla reda på. Exempelvis när ett tågsätt kör in på ett stationsspår med vagnar som ska kopplas loss. Då kan inte ett växellok hämta vagnarna eftersom tågloket och växelloket står på samma elektriska rälsavsnitt. Då får tågloket sköta rangeringen med allt vad detta innebär. Vid digital-drift behöver man inte tänka på detta överhuvudtaget. Alla strömbrytare för respektive spår står då i läge till hela tiden.
Eftersom intresset för körkvällar hittills varit relativt ringa, tror Rälsspikarnas styrelse att en digitalisering av banan skulle öka intresset från medlemmarnas sida. Mycket, därför att digitaldrift ”ligger i tiden” men också att det blir mindre att hålla reda på med alla strömbrytare osv som beskrivits innan. Men även extrafunktioner i loken såsom belysning, ljud osv får ju en extra dimension till körningen.
Införandet av digitaldrift på Rälsspikarnas bana kom att bli föreningens största enskilda ekonomiska investering. Utan att ge avkall på prestanda föll valet på tyska Uhlenbrocks s.k. Daisy-system som glädjande nog blev det billigaste alternativet i jämförelse med andra fabrikat/system.
Systemet består i all sin enkelhet av ett körhandtag kopplat till en booster som matar ut ström till rälsen. Boostern behöver också en transformator på 16V/2,5A t.ex. en Märklintrafo på 40VA. Har man en liten hemmabana och bara kör själv är detta ett utmärkt startpaket. Rälsspikarna har emellertid investerat 6st körhandtag och 3st boostrar. Varje booster kan mata ut 2,5A, så antalet boostrar beror på hur många lok som samtidigt är i drift. Bedömningen har varit att 3st boostrar ska räcka. Antal körhandtag (6st) är baserat på antal analoga köraggregat (körplatser) som också är 6st.
Bild 8
Jo, förutom att köra tåg digitalt med ett enkelt och överskådligt handhavande, kan Daisy-systemet även styra växlar och signaler. Det sistnämnda används dock ej i Rälsspikarnas bana. Man kan även programmera lokdekodrar via s.k. CV, m.a.o. ändra lokadresser, motorparametrar, ljusintensitet mm. Kort sagt alla inställningar för resp. fabrikats dekodrar, under förutsättning att man har fabrikantens programmeringstabeller.
Daisy-körhandtaget (se bild 8) består av en ändlös ratt som styr lokval, hastighet mm. Med LOK-knappen växlar man mellan lokval(lokadress) och körläge. Via PROG-knappen går man in i programmeringsläge. För den som är intresserad finns en svensk översättning av Daisy-systemet på http://home8.swipnet.se/wes_familj/DaisyHb.pdf gjord av mycket den kunnige Lars Westerlind.
Det finns 16st minnespositioner där man kan lagra lokadresser. Dessa är i fabriksläge numrerade från 1-16 men kan ändras hur man vill. Varje av dessa 16 minnespositioner kan styra antingen Motorola (Märklin-digital) eller DCC. Man kan alltså blanda protokollen.
Om man ex. kör lok nr 4 med körhandtag 1, och lokföraren vid körhandtag 2 väljer samma lok, kan den sistnämnda ”ta över” loket med bibehållen hastighet och köra vidare. Nu kan lokföraren med körhandtag 1 välja ett annat lok och köra vidare. Systemet är m.a.o. lätt att handha, under förutsättning av man har en god kördisciplin och samtidigt en dialog vid lokbytena.
Att bygga el-systemet till en klubbanläggning a´la´ Rälsspikarna, är inget undertecknad författare skulle ge sig på en gång till. Men, förutsättningarna var givna på den tiden det begav sig, så det var bara att sätta igång och projektera. Idag skulle nog klubbanläggningen byggts enbart för digital-drift. Numera finns det ju ett helt annat utbud av digital-produkter samtidigt som både styrningar och lokdekodrar blivit betydligt billigare.
Appropå ”Längsevägga Järnvägar” som vi döpt vår bana till, så är den byggd längs väggarna i klubblokalen för att få så mycket fritt golvutrymme som möjligt. Därav namnet.
Författare och el-konstruktör
Ronny Gustavsson
|
|
